SIONER SPELRECENSIONER RECENSIONERRECENSIONREC

MARVEL VS CAPCOM 3: FATE OF TWO WORLDS

PS3, Xbox 360

Kaos, epilepsi och trasiga handkontroller. Det räcker egentligen för att sammanfatta det här fightingliret, men jag väljer ändå att vidareutveckla resone- manget. Marvel VS Capcom 3 är ett fightingspel som
troligtvis slår världsrekord i tempo. Blixtrande färger i symbios med kaosartade fighter gör spelet lika skadligt som underbart för ögonen att skåda. I vanlig ordning är också karaktärsgalleriet gediget med favo- riter för var och en.
Tyvärr så lider dock spelet av samma problem som många konkurrenter också dras med – det är för svårt. Svårighetsgraden normal och uppåt gör en många gånger tämligen förbannad och är du en ovan
fightingspelare så är risken stor att du gör en tidig sorti. Med en viss hängivenhet kommer dock detta spel att tillfredställa stort och har du dessutom en bekantskapskrets med samma intresse så är höjdaren given. Var dock beredd på att ha extrakontroller redo, då    det bankas både snabbt och hårt på knapparna.

KIM LINDER

TEST DRIVE UNLIMITED 2

Xbox 360, PC, PS3

En mycket efterlängtad uppföljare för vissa. Mindre för andra, exempelvis mig själv. Ettan kom för ca fem år sedan och fick generellt ett varmt motta- gande. Ett fritt och nyskapande bilspel som lägger sig någonstans mitt emellan Need for Speed och mer simulatorliknande racing som Forza Motor- sport. Ettan var välgjord och hade ett tekniskt skim- mer som krigade väl med konkurrenterna. Uppfölja- ren har det inte.
Tvärtom är det mer fult än vad det är snyggt och det gäller för såväl bilar som all övrig miljö. Möjlig- heterna i det här spelet är dock väldigt stora och kan – för en riktig bilentusiast – tillfredsställa länge. Jag, som inte är lika kär i klumparna, kräver mer spelkvalitet i själva körandet och det är just där som det faller. Efter ett tiotal race tappar jag glöden och spelar mest bara på för att kolla in alla skrymslen och vrår spelet är kryddat med, men blir oftast besviken. Nej, saken är klar: konkurrenterna är vassare.

KIM LINDER

FLING SMASH

Wii

Jag äger ett Wii. Till denna konsol inhandlade jag en ny motion plus-kontroll och fick med ett spel på köpet. ”Gratis är gott” är lite av min livsfilosofi, så det var med glädje jag mottog spelet. Det visade sig rätt snabbt att min positiva inställning till gratis- prylar kanske inte alltid är hållbar. Fling Smash är ett spel som känns ihoprafsat för att demonstrera Wii Motion Plus. Du kastar iväg en levande gul boll och kan därefter styra dess bana genom att vinkla kontrollen. Det fungerar rätt bra och lite imponerad kan man bli över precisionen i kontrollen. Saken är bara att man inte vill stå och kasta en boll om och om igen. Det är inte tillräckligt kul. Samma rörelse upprepas hela tiden och till slut är min arm mer trött än vad mitt sinne är glatt. Spelet känns inne- hållsfattigt alldeles för snabbt. Fling Smash är något du kan spela i en timme eller två, erkänna att Wii Motion Plus är smygcoolt och sedan inse att spel man betalar för ofta är bättre.

ANTON BJÖRNBERG KALÉN

MASS EFFECT 2

PS3

Mass Effect 2 har äntligen letat sig fram till PS3 efter ett halvårs exklusivitet till Xbox 360 och PC. Spelet, som fortsätter historien om rymdkom- mendören Shephard, står sig lika bra nu som det gjorde för sex månader sen. Skillnaden på PS3- versionen är att man får med extramaterial som folk med andra konsoler får betala för. Några timmars extra äventyr, fler personer att värva och en del nya planeter att besöka. Det är mycket
uppskattat då extramaterialet håller lika hög standard som resten av spelet. Grafiken får man nog säga ser nästan exakt ut som 360-versionen. Den enda märkbara skillnaden är att PS3-ver- sionen känns lite ljusare. Det som hindrar Mass Effect 2 från fullt betyg är samma problem som tidigare: enformiga strider.
Varje gång är det samma duck och skjut-system som kan bli tradigt i längden. Den sociala interak- tionen i spelet är dock lysande i vanlig ordning. Slutligen så måste jag rekommendera detta spel till alla med ett PS3!

ANTON BJÖRNBERG KALÉN

MARIO SPORTS MIX

Wii

Det börjar nästan bli lite tröttsamt, men jag måste återigen slå fast att ännu ett halvdant Wii-baserat partyspel sett världens ljus. Den här gången är det faktiskt Mario som gör oss besvikna. För det första så består spelet bara av fyra sporter. Otroligt lamt redan där och dessvärre är inte någon av sporterna speciellt underhållande.
Sporterna är basket, ishockey, volleyboll och dodge- ball. Dodgeball låter kul, men är väldigt begränsat, basket är lika trist som det brukar kunna vara i tv-spelsvärlden, volleyboll är totalt hopplöst och hockeyn klarar godkänt.
Mest tid kommer att spenderas i hockeyrinken och på dodgeballplanen, men inte särskilt länge, knappt ens för riktiga Mariofans. Som ett brev på posten när man synar den här typen av halvfärdiga party- spel så är Wii-kontrollen dessutom mest en belast- ning. Ishockeyn och den klassiska Marioinramningen räddar spelet från bottenbetyg. Men nära är det.

KIM LINDER