HemSIONER MUSIKRECENSIONER RECENSIONERRECENSIONREC
SEPTEMBER
"Love CPR"
(Catchy Tunes/Family Tree Music)
På nätet: www.septembermusic.se
Det går inte att göra annat än att dra en suck av besvikelse när man lyssnar igenom Septembers nya mastodontalbum "Love CPR". Den tjatiga listjagande musiken känns onekligen som ett steg tillbaka för artisten som under hösten visat prov på stor mångsidighet som artist. Skivan inne- håller hela 19 spår, varav 14 är klassisk klubb- musik och fem bonusspår är hennes tolkningar från tv-programmet "Så mycket bättre".
Jag önskar att hon tagit ut svängarna, skippat beatsen då och då och sänkt tempot. Visat vad hon och hennes röst verkligen är kapabla till..
NIKLAS KJELLBERG
FOREST
"Forest"
(Service/Border)
På nätet: www.srvc.se/forest/forest
Munspel, stråkar och softa trummor genomsyrar Stockholmsbandet Forests smått ljuvliga debut. Om det inte vore så tjatigt skulle man vilja kalla deras toner för drömska och romantiska. Men det är faktiskt de bästa orden att beskriva Forest ljudland- skap med. I trions värld springer vitklädda älvor över ängar som just vaknat till liv i gryningen. Det är som att öppna en mytisk sagobok där inga elakheter eller någon ondska finns. Eller där den i alla fall bara lurar lite försiktigt i periferin. Forest vaggar och vyssar. Tröstar och förlåter. Inte helt nyskapande, men fint nog för att lyckas badda de små såren i hjärtat en liten stund.
CARINA JÖNSSON
MARIANNE FAITHFULL
"Horses and high heels"
(Naive/Playground Music)
På nätet: myspace.com/mariannefaithfullofficial
För 35 år sedan var hon ett uträknat vrak. Men Marianne Faithfull reste sig på nio och återerövrade sitt liv och sin publik. Sedan lång tid tillbaka står rocklegenderna på kö för att samarbeta med henne. På förra skivan medverkade Keith Richards, Nick Cave och Rufus Wainwright, på nya plattan "Horses and high heels" hoppar Lou Reed in och spelar gitarr på två spår."Horses and high heels" är ömsom vin, ömsom vatten. Eller rättare sagt ömsom nyskrivna låtar, ömsom covers. Glädjande nog är det på de nya spåren som Marianne Faithfull visar sin verkliga potential, sin förmåga att förmedla en fullständigt fängslande historia med musik. Coverlåtarna går mer på tomgång och känns inte alltid som rätt val för hennes ärrade röst.
SARA ULLBERG
PJ HARVEY
"Let England shake"
(Island/Universal)
På nätet: http://www.myspace.com/pjharvey
När andra artister likt lobotomerade zombier tjatar på om kärlek och sex gör Polly Jean Harvey en temaplatta om våld, krig och förödelse. Och även om budskapet känns som en svidande örfil är "Let England shake" en enda stor befrielse.
Det går alltså att vara starkt politisk och konstnärligt konsekvent även i en genomkommersialiserad och insmickrande bransch. Och det går att kombinera ett viktigt budskap med riktig jävla bra musik.
I "Let England shake" ligger influenserna och historien i lager på lager. PJ Harvey har influerats av allt från Harold Pinters pjäser till Goyas svarta skildringar av krigets fasor, lånat från folksånger, samplat kavalleri- trumpeter och reggaelyrik.
Mörkret i texterna spelar mot hennes tunna höga röst (ett arv från förra plattan "White chalk") och märkligt medryckande, nästan upplyftande melodier. Ibland gränsar det till folkvisan, ibland kombineras rocken med reggaens baktakt.
Det är en svår balansgång hon gör Polly Jean – men inför "Let England shake" kan man knappast göra annat än att kapitulera..
SARA ULLBERG
ANDREAS MATTSSON
"Kick death's ass"
(Razzia)
På nätet: www.razziarecords.se
Andreas Mattsson rör sig i kända landskap på sin första soloskiva sedan "The lawlessness of the ruling class", som kom för snart fem år sedan. Trots detta känns den gamle Popsiclesångaren totalt orädd som musiker. En sådan som säger att han bara gör musik för sig själv, och faktiskt menar det.
Visst finns det solkyssta indielåtar även på "Kick death's ass", som sprudlande "AA". Men det finns även spår som känns mörkare och mer avskalade än någonsin. Där texterna helt står i fokus. Nostalgiska betraktelser över en ungdom som flytt och ett familjeliv som tagit vid.
Mattsson är fortfarande en av våra bästa popsnick- rare, men på "KDA" blir produktionen tyvärr lite väl lågmäld vilket gör att låtarna glider ihop och på sina håll blir lite väl anonyma.
CARINA JÖNSSON
MEN
"Talk about body"
(Sony Music)
På nätet: http://www.myspace.com/men
När electroclashbandet Le Tigre tog en paus satsade JD Samson på egna projekt. MEN är ett av dem. Till- sammans med Michael O'Neill och Ginger Brooks Takahashi – och med viss hjälp av gamla Le Tigre- kollegan Johanna Fateman – har hon skapat ett minst sagt dansvänligt sound.
"Talk about body" bjuder på ett knippe feministiska, sexuellt frigjorda och rätt upplyftande låtar. Problemet är bara att det inte blir bättre än i det lysande öppningsspåret "Life's half price". Resten av låtarna travar på i samma, fast lite blekare fotspår.
SARA ULLBERG
ME AND MY ARMY
"Thank God for sending demons"
(EMI)
På nätet: www.meandmyarmyband.com
Förra årets EP gav en försmak av vad som komma skulle. Nu har Kleerup och hans nya band tagit steget fullt ut – "Thank God for sending demons" är en välkommen countryrock-session i popkostym, långt från Kleerups egna hittiga elektropop. Gitarrerna tickar på som pendeln på en Moraklocka och Kleerup låter förkyld, låst och plågad – och det är fantastiskt bra. Me and My Army bygger upp en blå, sakral ljudbild man inte visste att man saknat.
SARA HALDERT
