SIONER FILMRECENSIONER RECENSIONERRECENSIONRE

BABYCALL
Regi: Pål Sletaune, 2011
Medverkande: Noomi Rapace, Kristoffer Joner, Vetle Qvenild Werring m.fl.

Anna flyttar till en ny lägenhet med sin son i tioårsåldern. Skakad av ett våldsamt förhållande måste hon försöka skapa ett nytt liv för de två. Nojig som hon är köper hon ett babyalarm för att höra sonen andas om nätterna. Plötsligt hör hon skrik och slagsmål i den elektroniska barnvakten. En thriller om barnmisshandel och mental kollaps är kanske inte det mjukaste man kan se. Filmen sätter sig också direkt som en klump i maggropen. Babycall är en snygg och skrämmande nagelbitare med känningar av både Roman ”Hyresgästen” Polanski och Hideo ”Dark Water” Nakata.
JONAS DANIELSSON

BERNIE
Regi: Richard Linklater, 2011
Medverkande: Jack Black, Shirley MacLaine, stadsbor i Carthage, Texas m.fl.

Ibland när man ser en dramatiserad dokumentär känns det som att man blir lurad. Släng in Jack Black i sitt livs roll som vänlige charmören Bernie Tiede och en helt otrolig historia om mord och småstadsliv det är omöjligt att tro på. Ändå är historien sann och med Richard Linklaters regi blir mord plötsligt något man kan fnissa åt utan att förlora respekten för brottet. Ungefär som Six Feet Under på speed. Bernie är Jack Blacks film, men ser man den inte för hans briljans är det ändå värt bara för Matthew McConaugheys frisyr.
JONAS DANIELSSON

GET THE GRINGO
Regi: Adrian Grunberg, 2012
Medverkande: Mel Gibson, Dolores Heredia, Kevin Hernandez m.fl.

Sånt här är jag lättsåld på: Mel Gibson i en rykande och träffsäker grindhousehyllning som inriktar sig på hämnd och den undre världen. Gringon är i det här fallet Gibson som hamnar i det ökända El Pueblito-fängelset där egna regler råder. För att överleva det hårda fängelselivet och dessutom alla som är ute efter hans pengar, måste gringon tänka snabbare än, ja någon som tänker jätte- snabbt. Inte blir det precis lättare med en snorunge i hasorna. Get the gringo är grindhouse som känns. Som de allra bästa titlarna i exploitationgenren är det brutalt och oväntat. Som att det faktiskt är här, i värsta grabbmyllan, som utnyttjade kvinnor också våndas av exploateringen och inte är sena att bita tillbaka när det går.
JONAS DANIELSSON

DEEP BLUE SEA
Regi: Terence Davies, 2011
Medverkande: Rachel Weisz, Tom Hiddleston, Ann Mitchell m.fl.

Det börjar melodramatiskt deluxe. Ett självmordsbrev ljuder över förtexterna och till dramatiskt fiolspel öppnas gasspjället i en Londonvåning någon gång kring 1950. Ögon tåras, gammal kärlek rostar medan den svallande förälskelsens kyssar är lika desperata som luften vi andas. Deep blue sea är inte hajaction av Renny Harlin, men ett välspelat drama som talar rätt fritt om tabun kring självmord och otrohet. Tyvärr är det också här det känns för dramatiskt i sin brittiska återhållsamhet. Precis allt är på liv och död och uppförstoras därmed nästan på randen till satir, om man är på det humöret.
JONAS DANIELSSON

ECSTACY
Regi: Rob Heydon, 2011
Medverkande: Adam Sinclair, Kristin Kreuk, Billy Boyd m.fl.

Den lite för gamla rejvaren Lloyd lever ett trassligt liv bland gangsters, droger och pumpande dansgolv. Fångad i en spiral han har svårt att ta sig ur. Men givetvis finns det mer i livet än knark värt att leva för. Gissa vad... Kärleken! Man kanske skulle kunna kalla Ecstasy för Trainspotting light, men det vore också att över- driva. Trots de uppenbara innehållsmässiga och stilistiska likheterna är Ecstasy en film utan driv. Historien kollapsar under evighetslånga tripp- och dansscener och bestämmer sig för att berätta det egentligt intressanta på nolltid.
MATHIAS LINDER