SIONER BIORECENSIONER RECENSIONERRECENSIONREC

PANIK I BYN

Regi: Stéphane Aubier & Vincent Patar, 2009
Svenska röster: Claes Månsson, Claudia Galli, Göran Forsmark m.fl.
Distribution: Njutafilms
Premiär: 6 maj

Tänk dig att du plötsligt hamnar i en sexårings allra mest fantasifulla lekar med plastfigurer. Exakt så är Panik i byn och blir därmed också smått fantastisk. Här finns inga logiska begräns- ningar som i till exempel Toy Story-filmerna eller Leksakernas julafton (1986). Bara rent och skärt dadaistiskt vansinne. Vi får följa familjen Häst, Indian och Cowboy som bor bredvid världens argaste granne. När gängets hus en dag försvinner under en tegelhög drar en rad händelser igång. Bland annat inleder Häst en kärlekshistoria med byns pianofröken, de blir fångade av galna vetenskapsmän i en robot- pingvin och vattenmonster tjyvar ständigt väggarna från husbygget. Funderar du på hur detta ska gå ihop så kan du sluta fundera nu. Den lilla invändning jag har är att knappt någon kvinnofigur får vara med och vara galen, men så är det tyvärr nästan alltid vare sig det handlar om barnfilm eller vilken annan populärkultur som helst. Med en enkel stop-motion-teknik framkallar i alla fall Panik i byn en rejäl närhet och en hyll- ning till den ohämmade fantasin. Den påminner också just därför om den gamla Loranga, Masarin och Dartanjang-serien (också alla män, förutom författaren Barbro Lindgren) som gick på teve när jag var barn. Panik i byn kommer att uppnå minst samma kultstatus. Geni!

JONAS DANIELSSON

HEARTBREAKER

Regi: Pascal Chaumeil, 2010
Medverkande: Romain Duris, Vanessa Paradis, Julie Ferrier m.fl.
Distribution: Atlantic Film

Nej, det kan jag säga direkt. Det här tror jag inte ett dugg på. Ett företag som ska bryta upp dåliga för- hållanden genom att romantisera den missnöjda kvinnan låter orimligt. När det dessutom visar sig att de inte tjänar särskilt mycket pengar på det faller alltihop ännu plattare. Det finns ändå en viss charm i historien, men det betyder faktiskt inte särskilt mycket när den är stört omöjlig att tro på. Det är faktiskt lättare att tro på utomjordingar, galna mördare eller monster på film än falska mänskliga drivkrafter. Filmen misslyckas med att lägga grunden för själva historien och skapar därför en rejäl distans till materialet och då spelar det ingen roll hur charmiga Vanessa Paradis eller den tvivelaktiga gigolon Alex är. Det är dessutom totalt overkligt att den bedragande charmknutten av någon förälder skulle betraktas som bättre svärson än en trygg och trevlig kille utan märkbara fel.

JONAS DANIELSSON

WORLD INVASION:
BATTLE LOS ANGELES

Regi: Jonathan Liebesman, 2011
Medverkande: Aaron Eckhart, Michelle Rodriguez, Michael Peña m.fl.
Distribution: Sony Pictures

Helt plötsligt anfalls jorden brutalt av märkliga robotliknande varelser. Det hela liknar en koloni- sering av värsta sort och militären ska snart släppa bomben med stort B. Tyvärr visar det sig att ett gäng civila sitter gömda på en polisstation i bombområdet och ett gäng marinsoldater måste rädda dem därifrån. Frågan är bara hur de ska lyckas när ingen vet hur man tar kål på de invaderande styrkorna.
Nog har världen invaderats av utomjordingar ett antal gånger på film vid det här laget. Ändå finns det inte sådär jättemånga bra försök. World Inva- sion: Los Angeles är ett hyfsat försök till blandning mellan Independence Day och War of the Worlds.
Vad som är bra med World Invasion: Battle Los Angeles är med vilken kraft utomjordingarna anfaller och att det inte ges några förklaringar. Istället får man fragmentariskt följa nyhetssändningarnas spekulationer.
På så sätt ökar känslan av äkthet. Samtidigt är varelserna rätt snyggt designade. Det mindre bra är filmens ohämmade hyllning av marinsoldater, hade det inte varit för konspiratoriskt hade jag lätt trott att World Invasion: Battle Los Angeles var en propaganda- eller värvningsfilm. Det gör också att det är ganska svårt att sympatisera med dessa fantastiska hjältar, oavsett om Aaron Eckhart fyller sin John Wayne-figur med några skopor känsloregister.
World Invasion: Battle Los Angeles är ändå en adrenalinstinn invasionsfilm som gör det jobb den ska, även om man måste vara lite väl förlåtande till historien ibland.

JONAS DANIELSSON

LIMITLESS

Regi: Neil Burger, 2011

Medverkande: Bradley Cooper, Abbie Cornish, Robert De Niro m.fl.
Distribution: Nordisk film

Slackern och aspirerande författaren Eddie Morra håller på att gå ner sig totalt. Skrivkrampen ger inte med sig och flickvännen lämnar honom, trött på att vara hans källa till försörjning. Han är rätt trött själv och när han blir erbjuden drogen NZT som ska få honom att piggna till ordentligt tar han självklart chansen. Drogen förvandlar honom till en prydlig samhällsmedborgare med de rätta kläderna och det städade hemmet, och dessutom till ett lysande geni. Utan drogen faller han tillbaka i gamla spår så den enda vägen är mer, framåt och uppåt. Problemet är bara att drogmissbruk också brukar ha en baksida.
NZT är alltså en drog som förvandlar underpreste- rare till genier med klassiska utmattningssyndrom som baksmälla. Limitless ställer frågan: är detta vad vi eftersträvar? Prestationer skapar lyckliga människor som kan lämna medelmåttan, och därmed också den förkastliga svagheten, bakom sig. För här står svaghet eller oförmåga som själva grunden till miss- lyckande och som misslyckad också oönskad. Kan man bara ta sig i kragen kan man också prestera och därigenom skapa sin egen lycka. Men bilden av det är inte enbart ljus. Limitless är mer som ett konsta- terande av ett samhällssyndrom som blir allt tyd- ligare och skapar ett nytt klassamhälle – de som kan och orkar överprestera och de som inte kan. Är det ändå värt ett piller för att tillhöra de som kan?

JONAS DANIELSSON