SIONERBIORECENSIONERRECENSIONERRECENSIONREC

Under Lake Victoria händer det saker. Efter ett jordskalv öppnas en kanal till en bortglömd värld och ett bortglömt stim av blodtörstiga pirayor. Några seismologer kallas in för att undersöka fenomenet och ovanför ytan är det självklart värsta partyt, där ungdomar firar vårlovets frihet genom att bara vistas vid sjön. En sak till. Inte nog med att stans alla tjejer vill dansa topless på båtdäcken, ett gäng porrfilmare har valt just denna helg för att spela in sex vid och i vatten. Upplagt för extra mycket bröst i 3D alltså. Hur ska detta gå? Ja, åt helvete rent ut sagt. Ty Pirahna 3D kan vara en av de tristaste filmer du ser på bio i år. Visst finns det en och annan 3D-spya att fnissa lite åt men i övrigt totalhavererar hela upplägget. Pirahna 3D handlar nämligen betydligt mer om att visa nakna brudar och hur de dör på ”roliga” sätt än något annat. Det är som att så fort man gör ”Bskräck” måste man samtidigt lämna alla ambitioner för att grabbigt flåshurtigt satsa allt på tuttar och sedan kalla det för kitsch eller ironi. Det känns som att Alexandre Aja, som tidigare gjort den lysande Switchblade Romance, 3D-spottar genrefans rakt i ansiktet.

JONAS DANIELSSON

THE TOWN

Regi: Ben Affleck, 2010

Medverkande: Ben Affleck, Rebecca Hall, Jeremy Renner m.fl.

Distribution: Sandrew Metronome

Premiär: 15/12

Doug MacRay deltar i ett våldsamt rån där Claire, den kvinna de tar som gisslan, visar sig bo i skurkarnas kvarter. Nyfiken på om hon känner igen dem och för att närma sig utredningen söker Doug upp henne. En kopp kaffe leder snart mot någonting mer än vänskap och utan att veta det söker Claire trygghet hos just den man som berövat henne den. När paret kanske ändå ser en viss ljusning kommer den stora prövningen i den sista stora stöten, i det närmast påtvingad av kvarterets skurkboss Floristen – spelad av en fantastisk Pete Postelwhite. Kanske inspirerad av den makalösa teveserien The Wire har Ben Affleck låtit staden Boston bli till en egen karaktär i filmen The Town. Det är nästan märkligt hur Affleck har lyckats förvandla sig själv från en av Hollywoods tristaste skådespelare till en riktigt bra regissör. Det är definitivt här han hör hemma, vilket också bevisas av att filmens sämsta skådespelarinsats är hans egen. Men det går inte att förneka att historien, som lätt hade kunnat bli en traditionell tjuv-och-polis-film, berättar så mycket mer. Afflecks närmaste ointresse för själva stötarna och desto större fokus på relationerna mellan karaktärerna gör filmen riktigt underhållande, även om kanske det dalar lite väl på slutet.

JONAS DANIELSSON

PIRANHA 3D

Regi: Alexandre Aja, 2010
Medverkande: Cristopher Lloyd, Elisabeth Shue, Kelly Brook m.fl.

Distribution: Future Film

DEVIL

Regi: John Erick Dowdle, 2010

Medverkande: Chris Messina, Jenny O´Hara, Logan Marshall-Green m.fl.

Distribution: UIP

Devil handlar om djävulen i en hiss. Se där, intrigen avslöjad. Men när filmen baseras på en historia av M. Night Shyamalan lurar såklart nya överraskningar bakom hörnen. Eller gör det? I vilket fall så är det fyra andra personer instängda i hissen tillsammans med nämnde mörkrets furste och vilka som överlever och vad det blir kvar av dem är mindre upp till snuten som blivit inkopplad på fallet och mer till högre makter, eller mänsklighet om man så vill. Devil påminner redan på manusstadiet om ett avsnitt ur teveserien Twilight Zone. Vi vet redan att djävulen befinner sig i hissen; nu ska vi bara ta reda på vem av dem det är och varför. Problemet med sådana här vafanärdetsomhänderfilmer är att de ofta förlorar sitt innehåll så fort mysteriet förklaras. Detta har också varit Shyamalans signum sedan Sjätte sinnet. I Devil har regin överlämnats till Quarantineregissören John Erick Dowlde som inriktar sig mindre på upplösningens överraskningsmoment och mer på hela filmens dramatik. Därmed lyckas Dowdle också hålla filmen levande även efter man sett den inte så överraskande ”twisten”. Mycket är detta beroende av hur filmen kontrasterar det trånga utrymmet med en olycksbådande majestätisk himmel som ger situationen närmast mytiska proportioner.

JONAS DANIELSSON

THE GOOD HEART

Regi: Dagur Kári, 2010

Medverkande: Isild Le Besco, Brian Cox, Paul Dano m.fl.

Distribution: Scanbox Entertainment

The Good Heart är som hämtad från klichéhimlen. Jag menar, hur många burdusa män med hjärtan av guld finns det inte i sagorna, eller filmerna för den delen? Den här gången är det en överspelande Brian Cox som utser en suicidal uteliggare till arvinge av den lilla bar där han skäller ut folk efter noter. I vissa stunder fungerar det ändå ganska bra, speciellt som den slitna barens excentriska klientel och kaurismäkiska små egenheter gör att man vill se mer. Snart ballar det ändå ur rejält när det enormt förutsägbara och larviga slutet redan titeln skvallrar om infrias. The Good Heart är en karaktärsdriven film där man mindre ska bry sig om själva handlingen och mer om karaktärerna. Tyvärr gör skådespeleriet redan i inledningen filmen svår att engagera sig i. Det är lite synd för det känns som att om Cox fått hjälp att styra den yviga Jaques hade The Good Heart kanske kunnat bli en betydligt mer underhållande film. Om man gjorde om slutet.

JONAS DANIELSSON